Intervju med Lars Larsson

Vi kommer under året att intervjua några av våra mest erfarna biodlare och först ut är Lars Larsson.

När och varför började du med biodling?
Intresset för biodling har funnits i bakgrunden ända från barnaåren. Den avgörande kicken kom midsommarafton 1971, då en bisvärm kom flygande och slog ner på stammen av en gammal ihålig lind strax bakom huset och kröp in i ett hål där stararna haft sitt bo, men nyss lämnat. Ett intensivt studerande av dem vidtog. Nu hade jag bi, men någon honung fick jag inte, trots att jag lånade ramar, gjorde låda och hängde upp utanför. Senare fick jag tag en trågkupa och köpte en svärm med medföljande halmkupa. Priset var 25 kronor. Det var starten.

Hur många samhällen har du idag?
Har nyligen lämnat över en del till nybörjare, men har ett 25-tal kvar.

Vilka förändringar inom biodling har skett under åren du har varit med?
Det har skett stora förändringar under de här åren. Bina har blivit mycket bättre till humöret och betydligt produktivare. De gamla mörka Nordiska bina var inte goda att tas med. Rökpusten fick hållas i ständig beredskap – och den användes flitigt. Idag händer det att man kan arbeta i skjortärmarna utan ens slöja på.

Det roligaste med biodling?
Det roligaste med biodlingen är att följa samhällenas utveckling under våren. Det första pollendraget, de ständigt ökande yngelmassorna, utökningsbehovet, skattlåda på, det första honungsdraget på vårblommorna. Hela naturen sprudlar. Biodlingen öppnar ens ögon för blomningen och allt annat som sker i naturen.

Och det tråkigaste?
Det tråkigaste är avtäckning och slutskattning på hösten. Ofta lite honung i ramarna och den sitter hårt.

Något "knep" du kan dela med dig?
Knep. Tillsättning av drottning i ett visefallet samhälle är ansett som en omöjlighet. Men det kan lyckas. Släng ut bina. Bär gärna bort ramarna en bit först. Bina flyger tillbaka, men det gör förhoppningsvis inte nöddrottningen. Sätt tillbaka de bättre ramarna, men inte puckelyngelramarna. Sätt ett färdigt parningssamhälle (Apidea) bakom bygget i kupan (har använt metoden i trågkupor). Efter en stund sitter förhoppningsvis de inkommande, tidigare utkastade, bina klasade kring Apidean. Några timmar senare kan du lätta på Apidealocket och föra undan plastskivan lite, så bina får bättre kontakt. Stör dem sen inte. Efter ett par dagar kan du finna att bina tagit med sig drottningen in i det stora bygget, där hon ”går och lägger” för fullt. Mina fyra första försök lyckades förträffligt, sedan har det varierat.